Karate & Dojoetikett

Vad är karate?

Karate (den tomma handens väg)

Karate är en motions-och tävlingssport. Attacker och försvar utförs med maximal styrka och snabbhet där fullständig självkontroll eftersträvas. De flesta internationella karatestilarna utövas i Sverige.

Karate har sina rötter i 300-talets Indien och spreds därifrån till Kina. Karate betydde då på kinesiska ”kinesisk hand”, vilket i japanskan senare kom att betyda ”tom hand”. På 1300-talet hade kamparten nått den japanska ön Okinawa där den utvecklades. I träningen ingår olika slag, blockeringar, svep, sparkar och kast som utförs mot en eller flera motståndare.

Ett träningspass har normalt tre olika moment: Uppvärmningsgymnastik, teknikträning (Kihon) och styrke- och konditionsträning. Vissa ser karate som en konst, andra enbart som motion och självförsvar.

Tävlingsverksamheten inom karate är stor, från barn- och ungdomstävlingar till högsta internationella elit för både damer och herrar. Man kan tävla i Kata (form) och i Kumite (kamp).

Dojoetikett

Lathund till Uppförande i Dojon, Del 1

Karate är en urgammal stridskonst med tunga traditioner och många formaliteter. Här ska vi försöka ge en kort beskrivning av de mest grundläggande beteendereglerna. Reglerna grundar sig i Japansk tradition och är till för att påminna oss om att vi ska respektera varandra och vår säkerhet. Om du inte känner igen orden så finns det en ordlista här.

Att buga

  • Varje gång vi går in eller ut ur Dojon Bugar vi mot ”Shomen” och säger ”OSS”. Vi gör det som ett tecken på respekt för allt som Dojon och karaten betyder för oss. ”Shomen” är den främre väggen i träningslokalen där den Japanska flaggan hänger.
  • Vi hälsar ALLTID mot Shihan, Sensei eller Sempai med en bugning när vi möts på en träning. Vi hälsar också ALLTID mot en högre graderad karateka, oavsett ålder. Det är den lägre graderades ansvar att ta initiativet till hälsningen. Det handlar inte om underkastelse, utan om att visa grundläggande respekt mot varandra.
  • Vi tar av oss skor, smycken och klockor, och ser till att vi är ombytta och redo för träning innan vi sätter våra fötter på Dojons golv. Toalettbesök klaras av innan vi går in. Avbryt inte dina kamraters träning med att be Sensei om lov att gå på toa.

Upp ställning

Träningen börjar när Sensei / Sempai (tränaren) ropar ”Seiretsu” Då springer vi och ställer upp oss i ”Yoi” i bältesordning med den högst graderade längst ifrån dörren.

Ha alltid en högre graderad framför och till höger om dig, eller en lägre till vänster. Har flera samma bälte, står den som är äldst eller har tränat längst främst åt höger. Systemet är till för att lägre graderade ska kunna ta efter de mer erfarna som står framför.

Just i vår Dojo står vi oftast 6-8 i bredd, med två mattor mellan varandra både framåt och åt sidan. Förbered dig innan uppställning med att se hur många andra karatekas det finns i din bältesordning och försök räkna ut var på Tatamin du hamnar. Det enklaste sättet är helt enkelt att välja ut den av dina kamrater som är närmast högre graderad än du, och bara följa efter hen i uppställningen.

När alla är uppställda kommer Sempai eller Shihan att säga:

  • Seiza” – (Sitt ner på knäna.) Vänster knä först i golvet.
  • Mokusu” – (Meditera) Slut ögonen och koncentrera dig på att andas med magen, in genom näsan, ut genom munnen. Slappna av och förbereda dig för träning genom att låta allt annat i livet – läxor, kompisar, jobb – stanna utanför Dojon. I Dojon finns bara Karate. Resten av livet finns kvar när du tränat klart.
  • Shomen ni rei” – (Buga mot Shomen) Buga mot flaggan i ca 1-3 sekunder. Minst lika länge som Sempai.
  • Sempai ni rei” – (Buga mot Sensei/ Sempai) – Buga mot Sempai. Lika länge som mot Shomen.
  • ”Otaga ni rei” – (Buga mot varandra) Vi reser oss upp på Sempais signal och bugar mot varandra. Efter hälsningscermonin börjar uppvärmning och tagning av närvaro.

Vid sen ankomst

  •  Vi kommer inte sent till träningen.
  • OM du är sen till lektionen pga jordbävning eller invasion från rymden, gör du dig redo för träning på egen hand (hälsningscermoni, uppvärmning, stretchning). När du är uppvärmd så hoppar du in och deltar i träningen längst bak. Vid nästa uppställning så tar du din vanliga plats.
  • Måste du lämna Dojon under träning räcker du upp handen och får Senseis godkännande innan du lämnar Dojon. Bugning mot Shomen sker alltid. Toabesök gör man innan träning. Sensei har full rätt att inte släppa tillbaka dig in till träningen.

Avslutning

Vid träningens slut ropar Sensei ”Seiretsu” igen, och vi ställer upp oss på samma sätt som i början. Cermonin upprepas på samma sätt med bugning och meditation.

Mer att tänka på

Respekt mot Karaten, Sensei och dina kamrater i Dojon är mycket viktigt. Du visar denna respekt genom att:

  • Träna det hårdaste du kan, målmedvetet och ärligt. Om övningarna är svåra och jobbiga, betyder det att du lär dig något, så ge inte upp!
  • Gör bara de övningar Sensei gett instruktioner om, för dina kamraters säkerhet.
  • Var alltid vänlig mot träningskamraterna. Framförallt om du är skickligare. Du har själv fått hjälp av de som var bättre än du, så försök återgälda tjänsten. Allt du ger kommer en dag tillbaka till dig – både bra saker och dåliga…
  • När Sensei talar, eller ställer en fråga svarar vi på tilltal med ett högt och kraftigt ”OSS”. Det betyder både ”ja” som svar på frågor, ”OK” när du fått ett kommando eller en hälsningsfras.
  • Prata endast om Sensei gett dig ordet. Håll dig till saker som rör Karate och träningen
  • När Sensei beskriver en teknik vi ska öva på står vi still i ”Yoi” vända mot honom. När han ropar ”Hajime” startar övningen. ”Yame” avslutar övningen omedelbart, även om du är mitt i en teknik.
  • Karate hör hemma i Dojon, tillsammans med andra Karatekas. Man får aldrig, aldrig visa sparkar eller slag i skolan, eller skryta för kompisarna hur högt man kan sparka, oavsett hur frestande det är att visa vad man kan. Det du lär dig i Dojon kan vara farligt för andra som inte är förberedda.
  • Missbruk av karate medför avstängning från klubben!

Lathund till uppförande i Dojon, del 2

I del två av lathunden går vi igenom andra praktiska detaljer som kan vara till nytta för såväl nybörjaren, som den mer garvade Karatekan:

Yoi

Att stå i Yoi betyder att stå i färdig-ställning, att vara redo för vad som kommer. Som en sorts ”Givakt”-ställning.

  1. Dra in höger ben mot det vänstra samtidigt som du andas in och korsar dina knutna händer framför magen med den högra handen överst. Dra sedan armbågarna bakåt, precis som om du skulle göra ett slag mot någon.
  2. Släpp ut det högra benet igen så att du står axelbrett med fötterna vinklade snett utåt. händerna skjuts långsamt fram framför magen igen med händerna fortsatt knutna.
  3. I Yoi står man still. Blicken riktas framåt. Du ska vara beredd på strid, och då finns inget utrymme för att rätta till dräkten, klia sig eller titta på vad som händer utanför fönstret.

Karatens tre ben

Karate är inte bara fight. Karate är inte bara djupa ställningar och böjda knän och vandring fram och tillbaka i Dojon. Karate är en hel livsfilosofi uttryckt med hjälp av fysiska övningar, träning i självdisciplin och meditation över vikten av ödmjukhet, respekt och viljestyrka.

Verktygen man har till sitt förfogande är karatens tre ben; Kihon, Kata & Kumite

Kihon

Kihon betyder ”Grunder”. I Kihon tränar man de grundläggande teknikerna för sparkar, blockeringar & slag. Kihon inbegriper även korrekt hållning, benställningar, andning och inlärning av de japanska benämningarna på kroppsdelarna, ställningarna och rörelserna. Inom Shotokan-karate är Kihon viktigare än inom många andra stilar, eftersom man anser att konsekvent nötning av Kihon-tekniker inpräntar rätt anda och attityd hos Karatekan. Det hjälper även till att de rätta rörelserna fastnar i muskelminnet.

Kata

Kata betyder ”mönster” eller ”form”. Kata är en serie standardiserade tekniker och ställningar som utförs åt olika håll efter ett bestämt mönster. Rätt andning, hastighet och kraft är viktigt genom hela katan. Man ska inte förväxla Katans koreografi med en dans, då en kata i allt väsentligt är en provkarta över olika stridstekniker att användas praktiskt. Analys och användning av Katan demonstreras i Bunkai som brukar utföras med en partner.

Kumite

Kumite betyder ursprungligen ”handgemäng”, men avser oftast fri sparring i träningssyfte, eller tävlingsfighting. Kumite binder samman Kihon och Kata och låter karatekan fritt använda teknikerna som lärt in i de andra disciplinerna. För att förstå det man gör i Dojon och för att bli bättre, behövs alla tre delarna av träningen. Ingen del är viktigare än den andra.

Gradering

Vi ser Karate som en livslång resa, och som Karateka visar man det man lärt sig på resan genom att man i slutet av varje termin avlägga ett prov, en s.k. gradering. Klarar man den så får man ett bälte med en högre rang än det man hade tidigare. Gradering är alltid frivillig, och det finns vissa grundförutsättningar man måste ha uppfyllt för att få lov att gradera sig. T.ex behöver elever i Barn- & Ungdomsgrupperna närvara 20-25 lektioner per termin (höst- & vårtermin) för att kvalificera sig till gradering. Detta är ett kunskapsprov på samma sätt som ett matteprov i skolan är det. Man behöver öva för att klara av det.

Det finns inga krav eller förväntningar från kubben eller ledarna att barnen måste gradera sig varje termin. För varje bältesgrad ökar kraven för att lyckas med graderingen, och det blir faktiskt ganska svåra prov när man ska upp till t.ex. 5 Kuy (grönt bälte). Är ni osäkra på några tekniker eller kata, så prata med er Sempai först.

Gradering sker vanligtvis i samband med terminsslutet. Graderingen sker under en helg, där lördagen vigs åt ett obligatoriskt träningsläger för slutgiltig genomgång av tekniker och finputsning, och söndagen helt och hållet går åt till graderingar. Kan man inte närvara vid lägret eller graderingen, måste man vänta till nästa graderingstillfälle kommande termin.

Nedan finns en länk till de kunskapskraven vi har till varje bälte. Där står alla slag, blockeringar och vilka Katas man behöver kunna till sitt nya bälte.